Vi har fått en hel del förfrågningar till avelsrådet ang. problem vid parning. Då dessa främst beror på katternas respektive ägare, kommer här lite tips om hur man kan undvika problem vid parning.
OM man tänker på detta när man tar sin hona till parning resp. tar emot en hona för parning kan man lätt förstå att man måste vara lyhörd för varje katts behov.
Se till att parningsrummet är ett lugnt och avskilt rum. Det behöver inte vara stort men bör rymma ställen där katterna kan söka trygghet och avskildhet om de så vill. Det bör finnas minst ett bra ställe att para sig på tex. en matta med bra grepp så att det kan inta rätt positioner heltäckningsmatta, trasmatta, säng eller dyl.
Rummet ska vara städat och fritt från andra katter och deras dofter. Dvs. nyskurade, golv, toalådor och matskålar.
När honan kommer till hanen sätter man in henne i rummet och låter henne vara kvar i buren så hon får chans att titta sig omkring samtidigt som hon är trygg. Efter ett tag hämtar man hanen så att han får titta och eventuellt hälsa på honan om hon vill. De flesta hanar talar om, när de får känna lukten av hona, om honan är i höglöp eller inte genom att börja prata på ett speciellt sätt. Honan kan då svara genom att fräsa och morra, det är helt naturligt.
När hanen har fått kolla på honan i buren ett tag tar man ut honom ur rummet och låt honan få gå ur sin transportbox. Vill hon inte, låt henne då vara kvar i sin trygga bur.
Det är efter detta som man ser till att honkattägaren åker hem. För att katterna ska få lugn och ro. De flesta katter tycker inte om att para sig med publik.
Det kan ta timmar eller dygn tills hona känner sig trygg i sitt tillfälliga hem. Ta det lugnt och introducera inte hanen förrän honan känner sig tillfreds. Då kan man ta in hanen och låta honom sitta i en bur så att honan tryggt kan kolla in honom. Därefter släpper man ut hanen så att han kan sätta igång sitt frieri.
Det är inte ovanligt att honan svara med att spotta och fräsa. Speciellt om hon tycker att han blir för närgången. Det är bara ett sätt för henne att tala om att hon inte är redo ännu. Ibland kan honan fara ut mot hanen eller de kan fäktas med tassarna. Men så länge inget allvarligare händer kan man tryggt låta dom få vara i fred mot nyfikna blickar och inblandning av hussar och mattar. De flesta katterna behöver sova på saken. På morgonen när man går in för att hälsa på de tilltänkta makarna så är det oftast en helt annan situation, trötta och härjade katter som har hållit på hela natten eller så är de väldigt kära i varandra.
Låt inte någon annan katt komma in under tiden honan är där på parning. Det kan förstöra honans hela trygghet då hon är på någon annans honas territorium.
Alla katter har sina egna preferenser. En del vill bara para på natten resp. dagen. En del hanar gillar svårflörtade honor som de får jobba med att få omkull. En del hanar vägrar att para en hona som bjuder ut sig för mycket. En del honor vill ha hanar som är lugna och lågmälda. En del katter föredra resp. hatar vissa färger pga. tidigare erfarenheter. En del vill helst para sig i rastgården, en del uppe på hyllor. En del hanar släpar runt honorna i nackskinnet om de inte är nöjda med underlaget eller ställningen.
Varje katt är unik.
Ingen är den andra lik.
Lycka till!
Till Hälso- och avelsrådets sida
