DEN NORSKA SKOGKATTEN– vild skönhet eller skön vildhet? Artikel i Skogisen nr 4 2002 Vad är skönhet? Jag tycker att det är, när alla delar hos en katt passar ihop med varandra och skapar en helhet och harmoni hos katten. Vad är vildhet? Det anser jag är ens egen personliga upplevelse av något, som är mycket starkt, mycket uttrycksfullt och mycket naturligt. Sätt samman allt detta – och framför oss har vi en Norsk Skogkatt! De här naturligt utvecklade, vackra katterna blir mer och mer populära över hela världen och avelns utveckling diskuteras intensivt av många domare och uppfödare. Det första steget i denna utveckling är förbättringen av de officiella standards som gäller. Om vi analyserar de ledande amerikanska standards som finns (CFA och TICA) och de europeiska (representerade av FIFe, WCF och GCCF) finner vi en del skillnader i synen på rasens utveckling och i de huvudsakliga tendenserna inom uppfödningen av Norsk Skogkatt . Alla moderna rasstandards beskriver huvudformen hos den Norska Skogkatten med en liksidig triangel, där alla sidorna har samma längd, där profilen är rak från pannan ned till nostippen, en flat panna som är normalt bred, en lång nos utan morrhårskuddar. Av denna beskrivning följer naturligtvis att man strävar efter en välbalanserad form mellan huvudet och den raka profillinjen. Detta medverkar till att förlänga huvudet och katter av den moderna typen har huvuden som ser längre ut än de är, tack vare sina numera små nostippar, flata kindben och längre nosar. Man ser skogkatter av denna typ på många utställningar i USA, i de Skandinaviska länderna, i Italien, Frankrike och Belgien till exempel. Problemen i den här typen av avel är ofta saknaden av en väl utvecklad haka men också viss försämring i den raka profilen. Alla tecken på brytning av eller kurvor i profilen , en fyrkantig nostipp eller morrhårskuddar (pinch) ses som allvarliga fel precis som ett för kort eller för runt huvud. En skillnad i de olika standarderna finns i beskrivningen av ögonen. TICAs standard efterfrågar mandelformade, ej alltför stora ögon, normalt placerade medan andra standards föredrar stora mandelformade ögon som är lätt snedställda. Det är därför många Norska Skogkatter från TICA linjer har mindre och mer tätsittande ögon , än de flesta europeiska katterna. Medelstora till stora, öron med bred bas och de charmiga ”lussetofsarna” (lynx tips), men också det långa lite slingrande håret som växer fram ur innerörat gör mycket för att ge den Norska Skogkatten sin unika skönhet och sitt vilda utseende. De största skillnaderna i standarderna rör också öronplaceringen. CFA beskriver den som ”så långt åt sidan och placerade på huvudet, så att öronens utsidor följer linjen av det kilformade huvudet och så att örats topp pekar något åt sidan”. TICA standarden vill ha öronen böjda något framåt medan GCCF, FIFe och WCF standarder föredrar ”högt placerade öron, där vidden mellan öronen är mindre än vidden av ett öra”. Om man ska följa den numera moderna tendensen att försöka förlänga huvudet på den Norska Skogkatten, är det att föredra att aveln ger katter med öron som är stora, något snedställda framåt och tämligen högt ansatta. Då betonas huvudets raka linjer och den karakteristiska vilda ”looken”. Kroppstypen hos de amerikanska linjerna är också lite olik de europeiska. I Amerika föredrar man kortare kroppar och ben och med en liten tendens till att vara fyrkantiga. De europeiska och speciellt de skandinaviska katterna har längre och kraftigare kroppar med kraftig benstomme och stora, runda tassar. Lång, tät, päls bestående av över- och underpäls är en av den Norska Skogkattens speciella kännetecken. Pälsarna hos de skandinaviska katterna är lite strävare än hos de europeiska och amerikanska – och de skandinaviska katterna har genomgående bättre utvecklade täckhår och en tätare underpäls. Alltså kan man se två huvudtendenser i utvecklingen av rasen. De flesta skandinaviska och europeiska uppfödarna vill ha en stor och robust katt med en lång och kraftfull kropp, höga muskulösa ben och med ett triangulärt huvud med bra längd. Och med stora öron, som alltid verkar lyssna! Allt ska ge intryck av god balans mellan alla kroppsdelar. Den amerikanska typen av katt tenderar att få en kortare och mer ”fyrkantig” kropp , kortare och lite bredare huvud och öron som är bredare ansatta och som är vinklade något utåt. Vilken typ av katt som är att föredra är kanske en smakfråga. Hur ska den bästa Norska Skogkatten se ut? Svaret kan bara ges genom gemensamma ansträngningar av uppfödare och domare i alla organisationervärlden runt. Men min åsikt är, att de skandinaviska uppfödarna kommer att leda utvecklingen framåt. Det är i Skandinavien som uppfödning av denna katt har startat och i de länderna har man omsorgsfullt vårdat och utvecklat avelsarbetet. Yanina Melnikova
Svar på denna artikel, av Jörgen Frithiof
|