|
Den stora robusta och muskulösa katten med yvig svans och
halvlång päls,
vilken den Norska naturen i århundraden skoningslöst avlat
fram och fött
upp med hjälp av isande kyla, snöstormar, piskande regn och
hagelskurar,
svält samt rädsla i de norska skogarna.
Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade
djuren behålla
livet, samt gav dem flera goda egenskaper för
överlevnaden.
Speciell päls med tjock underull, för att skydda mot kyla,
och de långa
vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen och
utmed sidorna
för att ge skydd mot regn och snår.
För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle
få
mera skydd fick dessa mer päls, såsom krage, kindskägg,
skjortbröst,
knickers, tofsar under trampdynorna och den långa ludna
svansen.
Päls- och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så
mycket om och
gav Skogkatterna alla päls och ögonfärger som hon hade
tillgängligt, dock ej siamesteckningen.
Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben,
där bakbenen
är högre än frambenen, är nästan ett
måste för att
klara sig i vildmarken. Skogkatten rör sig enormt smidigt och
är en suverän
trädklättrare. Javisst tar den sig ner för egen maskin,
oftast då
med huvudet före.
Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets. Med de
stora
toffsförsedda öronen, rovdjurets vilda blick från de
stora något
snedställda ögonen. Den kraftiga hakan och den raka profilen
förstärker
det vilda utseendet.
Nu frågor du dig - Kan man ha denna katt som innekatt och
sällskapsdjur?
Svaret är otvivelaktigt JA. Skogkatten är mycket
sällskaplig,
kärvänlig och tillgiven sin ägare. Liksom alla andra
katter har varje
Skogkatt sin stora personlighet. Den är även lekfull och
intelligent och
småpratar gärna utan att för den skull vara
högljudd.
Pälsen är trots sin längd lättskött, men tova
då och
då vid pälsfällningen kan förekomma. När
skogkatten fäller
sin päls, ja då fäller den och till slut ser den
nästan ut som en
korthårskatt där bara svansen och knickerserna visar att den
är
semilånghår.
Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns
tidigt i
litteraturen som "Hulderkatten" eller "Trollkatta".
I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut första
gången och
bedömdes av en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut Hansen.
På grund
av 2:a världskrigets utbrott och dess efterverkningar, kom inte
avelsarbetet för att
bevara denna nationalkatt igång igen förrän 1972.
År 1973 godkändes
rasen i Norge efter att man enats om standarden.
Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade
normännen ca 100 st katter
registrerade. Samma år på FIFes årsmöte i
Wiesbaden blev Skogkatten
godkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav sig inte
norrmännen, med Fredrik
Nordanne i spetsen. Till FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de
utrustat sig med
ett rikt bildmaterial och dokumentation både från det Norska
avelsrådet och
från uppfödare, där tre generationer Skogkatt fanns
dokumenterat.
Rasen blev godkänd.
Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen
ville först
skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e generationskatter
som fick exporteras.
1977 kom den första Skogkatten till Sverige, Pans Tuppen.